Säsongen inleddes med en tunn trupp, som blev än tunnare i och med att flera spelare blev långtidsskadade. Detta ledde dock till att många unga spelare från utvecklingslaget fick ta plats i träningsgruppen. Det i sig var ju positivt men det blev en utmaning att hitta och spela ihop formationerna.
Nytt för säsongen 2021/2022 var Svenska Cupen – en cup som VIB var kvalificerade för såsom högst rankat lag i distriktet. Det innebar att laget fick spela tävlingsmatcher tidigt på säsongen och i första matchen ställdes vi mot Division 1-laget Älvsjö AIK. En match vi vann och innebärande avancemang med allsvenska Visby IBK som motståndare. Det blev förlust i båda matcherna även om vi kunde streta emot ganska bra i returen på Gotland.
Vi gick in i seriespelet den 18 september på hemmaplan mot Sandvikens AIK, som skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka och det slutade med en suddenförlust. Vår oförmåga att styra matcher skulle under första halvan av säsongen visa sig påtaglig och därmed uteblev många poäng som man kanske trott sig kunna räkna in.
Strax innan decemberuppehållet klev Gabriel Brandberg av tränaruppdraget på grund av hälsoskäl. I och med det får jag, Jonathan Eriksson ansvaret som huvudtränare, ackompanjerad av långtidsskadade lagkaptenen Jacob Phalm. Här gör VIB en vändning på flera områden, bland annat hur vi genomför träningar, hur vi ställer krav på varandra, hur vi ska spela innebandy. Naturliga saker som skiftar i och med tränarbyten med andra ord. Vi gör också vid denna tidpunkt en tydlig träningsgrupp som innehåller 19 utespelare och 2 målvakter, samt konkretiserar målsättningen till ”minst kval”.
Den nya spelidén visar sig bära frukt både bakåt och framåt; Under första halvan av säsongen gjorde vi i snitt 6,45 mål per match och släppte in i snitt 6,09 mål per match. Andra halvan av säsongen gjorde vi 7,45 och släppte in 4,36. En klar förbättring som till slut resulterar i en kvalplats, även om det satt långt inne i seriespelets sista omgång mot Örebro SK på bortaplan. Matchbilden på skridskobanan i Mellringehallen är ingen tränares dröm, vi för spelet och Örebro får utdelning i kontringarna. Här får vi dock känna på nerven som det innebär att spela med kniven mot strupen, en nyttig lärdom för framför allt lagets yngre garde, men också för de spelare som under säsongen tagit kliv och under sluttampen spelat kontinuerligt. Slutsignalen går till slut efter en svettig avslutning och vi kan konstatera att fjärdeplatsen är vår.
Väl i kvalet ställs vi mot lokalkonkurrenten Skälby, då Falun i egenskap av serievinnare väljer KAIS Mora. Minst två derbyn väntar och de som sett derbyna under säsongen hade knappast förväntat sig det spel vi bjuder på. Men ett VIB som under säsongen utvecklats på alla plan och framför allt visat sig framgångsrika i att anpassa spelet till olika motstånd, tar sig igenom kvalets första omgång efter en rejäl urladdning i match 3 inför närmare 1300 åskådare. Man brukar snacka om att ha marginalerna på sin sida och gör man under 180 minuter allt för att förtjäna marginalerna så är man också värda att avancera till playoff 2.
I kvalomgång 2 möter vi Falun och har stora problem i match 1 på bortaplan. I match 2 bjuder vi upp till dans inför hemmapubliken och gör det så pass bra att en match 3 krävs uppe i Falun. Här är det än en gång så vackert att det är marginalerna som avgör då matchen går till straffar. Hur surt det än må vara så har Falun totalt sett gjort sig förtjänta av marginalerna och att därmed ta sig vidare till Allsvenskan. Det vi visade upp under hela kvalet är något jag som tränare, hur mycket jag än önskat, aldrig kunnat föreställa mig.
Jag är stolt över hur vi utvecklats till ett mer spelande lag från att ha varit ett kontringslag tidigare under säsongen. Här gynnas våra juniorer som besitter fin kompetens i spelet med boll samtidigt som andra spelare kanske inte gynnas lika mycket.
Trots att hela laget gjort fina insatser inte minst under kvalet är det svårt att inte lyfta en spelare som man inte trodde skulle stämpla ut från säsongen 2021/22 med den här insatsen i bagaget. Jag pratar om William Sjöqvist som gått från att vara på gränsen till spel på två femmor till att under stora delar av kvalet bära oss som lag framåt med både bländande spel och stort defensivt ansvar.
Avslutningsvis, skulle jag vilja skicka en portion beröm till våra duktiga ungdomsspelare och juniorer som trycker på underifrån. Det ska bli kul att se er ta ytterligare kliv och på sikt fajtas om en plats i A-truppen. Sedan vill jag även tacka för det fina stödet på läktarna där höjdpunkten var firandet efter sista matchen mot Skälby i kvalet.
Vi ses i arenan igen i höst!
